Tillgång till bil är för de allra flesta företagare en nödvändig förutsättning för att kunna sköta verksamheten på ett effektivt sätt. Men ska företaget verkligen äga bilen, eller ska man ställa sin privata bil till förfogande för de tjänsteresor, som kan bli aktuella?

 Svaret är i nästan alla tänkbara fall: Använd din privata bil, för en körjournal och ta ut km-ersättning för de körningar som avser tjänsteärenden. Det i princip enda undantaget är, när företagaren (t.ex. hantverkare) behöver ett transportfordon, lastbil eller skåpbil som uppfyller speciella krav på lastförmåga och funktion. Orsaken heter hos Skatteverket "förmånsvärde".

 Förmånsvärde är ett skattetillägg för att du har möjlighet att använda företaget bil privat. Gränserna för tillåten privatkörning är löjligt låga, högst 10 gånger per år och högst 100 mil sammanlagt. Skattetillägget varierar beroende på bilmärke och årsmodell, men kan du inte vattentätt bevisa, att du har hållit dig under gränsen för tillåten privatkörning, kan du räkna med en rejäl upptaxering.

 Om du istället väljer att använda din privata bil i företaget, har du rätt att bokföra en kostnad på f.n. 1:85 per kilometer och kvittera ut summan från ditt företag.  Detta gäller, antingen du betalar resan själv eller (som du kan läsa om längre ner på sidan) kan fakturera en kund för resekostnader. Men du måste föra noggranna anteckningar om varje sådan körning, en s.k. "körjournal".

Enligt Skatteverket bör en körjournal innehålla uppgift om

• Mätarställning vid årets början
• Datum, klockslag samt mätarställning vid tjänsteresans start samt varifrån resan startade
• Syftet med tjänsteresan
• Vilka orter/företag/ "kontaktpersoner" du besökt
• Hur många kilometer du kört
• Datum, klockslag samt mätarställning vid hemkomsten samt var tjänsteresan avslutades
• Mätarställning vid årets slut Kom ihåg att skriva körjournalen löpande!

 Nu är det faktiskt inte obligatoriskt att styrka sina tjänsteresor med egen bil just på det sättet, även om många av Skatteverkets handläggare har den uppfattningen. Och om man vill "ha betalt" för varje kilometer, t.ex. när man åker till för att köpa frimärken, bör man nog försöka komma så nära Skatteverkets idealkörjournal som möjligt.

 En annan lösning är att bara ta upp i körjournalen datum, anledning till resan och i förekommande fall besökt företag samt ta km-uppgifterna ur en någotsånär aktuell kartbok. Man får inte betalt för att man kanske inte kör närmaste vägen (jag brukar t.ex. köra väldigt mycket fel, när jag måste ta bilen till Lund), men man sparar väldigt mycket arbete. En sådan körjournal kan man skriva i ett kalkylprogram varje månad och kvittera ut beloppet ur företagets "kassa". Om en förfrågan eventuellt kommer från Skatteverket (vilket förekommer om man har kört mycket) får man i sitt svar betona, att alla resor kan dokumenteras och att man avstått från att ta upp småkörningar. Jag har vid flera tillfällen hjälpt kunder med sådana skrivelser, och jag kan inte påminna mig något fall, där vi inte har fått igenom avdraget.

Det förekommer i en del branscher, att man kan ta med reseersättning på sin faktura till kunden. Om du t.ex. kommer överens med kunden, att denne betalar 30:- per mil i reseersättning, är 18:50 avdragsgillt medan du får betala skatt på överskjutande belopp, i exemplet 11:50.

Jag bör också påpeka, att en tjänsteresa kan börja antingen från företagets lokaler eller från bostaden (om det inte är samma sak), men att resor mellan t.ex. hemmet och kontoret inte räknas som tjänsteresor utan som vanliga resor till arbetet, där avdragsrätt saknas för de första 8000:- (gäller 2008).

 Och tänk på, när du yrkar avdrag i deklarationen för kostnader i ditt företag (inte bara resekostnader), försök inte överutnyttja systemet genom tveksamma avdrag. I samröret med Skatteverket bör du hålla en så låg profil som möjligt, så att de inte får för sig att kolla just din deklaration extra noga.

Denna sida uppdaterades senast den 18 aug 2010